Det är med tårar i ögonen jag skriver. Jag håller seriöst på att bryta ihop om och om igen.

Onsdag, den sjunde januari ska älskade, älskade Fanny lämna sitt liv bakom sig och fortsätta mot Trappalandas eviga ängar. Efter 25 långa år är det dags för henne att ta farväl av sitt jordeliv.

1990 - 2015

Fannys ben har börjat svika henne allt mer och det har hänt att hon tappat all styrka i framknäna och ramlat ihop, innan lilla Fanny börjar må dåligt eller skadar sig ska hon lugnt och stilla somna in hemma om bara någon dag.

Det svider i hjärtat, en självisk del av mig önskar att vi hade lite mer tid, men jag förstår att det är för hennes bästa att det är dags, samtidigt vill man inte förstå...
Denna lilla nordsvenska dam har betytt mer för mig än något annat, och kan inte tacka henne nog för våra underbara år. Nu går mest min tid åt att pyssla om henne och se till att hon har det riktigt gott sina sista dar, mina tankar kommer inte kunna gå till nått eller någon annan.
Önskar bara hon hade mer tid... bara en solig sommar till, en enda liten sommar att bada oss igenom.

Älskade, älskade Fanny.

Ni lär inte se så mycket av mig de kommande dagarna, knappt jag når fram ens till skrivbordet. Tänkte att det är bäst jag skriver detta nu medan jag fortfarande lyckats ha känslorna i schack.